dumpad

Dumpad... knäckt... dålig... Varför liksom? varför får aldrig jag lov att vara lycklig?

Har gråtit konstant i 2 dagar och tårarna vill inte sluta rinna. så fort jag hör hans namn bryter jag ihop. Vet inte om jag orkar jag kan inte ens titta på honom. Det hugger i hjärtat och bränner i kroppen.
Har nog aldrig mått såhär dåligt. Usch usch usch usch jag skulle aldrig ha inlett något.

Det är mig det är fel på det vet jag. Att jag inte kunna räcka till att få honom stanna kvar. Bara för att jag är svag , dålig.... skit på mig. vet inte hur jag ska reagera betee mig eller vara i skolan... jag kommer bryta ihop när jag ser honom. Fyfan vilken svag individ jag är jag äcklas av mig själv.
Jag räcker inte till till någonting. Jag var lycklig ett tag iallafall....