sådär...

Idag har dagen vart hyfsad... var med skolan på Eskilstuna zoo. Gick med Filip och Charlotte, det var mycket trevligt :)
Men nu känner jag mig nere igen... och jag vet inte riktigt varför men jag tror det är för att jag saknar honom... det är svårt och jag vet att jag aldrig kan få tillbaka honom men det är svårt att acceptera... jag saknar någon att kunna bry sig om istället för att bara behöva tänka på sig själv hela tiden det var mycket enklare att ta någon annan i första hand. Jag saknar någon att hålla om. Någon att gå till när man mådde dåligt.
Jag saknar någon som skällde på mig när jag gjorde något dumt som att röka eller missa måltider bara för att personen brydde sig. Jag saknar att ha någon att bry sig om. Någon att se framm emot att träffa. Någon att sakna...
Jag har ingenting längre...